Att bo i ett mindre hus, alltså ett på riktigt mindre hus tänker jag måste vara riktigt fantastiskt befriande och samtidigt så oerhört frustrerande. Men när jag ser det här är det bara enbart enkom det första... alldeles underbart kreativt, vackert och rofyllt. Här ligger inga legobitar och dräller, här finns inga experimentbanor att snubbla över och i hörnen försiggår absolut inga brottningsmatcher mellan de mycket hårdföra dammråttorna och de aldrig så hänsynslösa smutsstrumporna.
Här odlas nog små smaskiga morötter och rädisor i snygga rader i pallkragar, det dricks bara Zinfandel, barnen tjatar inte och det är alltid solsken. Tvätten viks av små kvittrande fåglar och hamnar ALDRIG i blåa ikea-kassar och disken liksom blir ren genom magi, och aldrig aldrig är det slut på teskedar.
Jag är lika delar avundsjuk, förundrad och nyfiken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar